Varning

Se konvaljerna små

mellan tuvorna stå

och de sprida sin ånga så säll



Deras vällukt är sann

och de ge ingen ann

än just den deras herre beställt



Men den munnen som log

då på läpparna dog

detta ord som ditt älskande öra förnam



Ge nu akt, noga akt

att den leende mun ej en kommande stund

bringar lättrogna hjärtat på skam



Om du skådar i sjön

och ser böljan så grön

hur hon bärs av de blånande hav



Då du vet vad du ser

hon ej bjuder dig mer

än den kyliga famnen till grav



Men om handen dig räcks

och om famnen dig sträcks

av den vän som nyss svor dig åt kärlek och tro



Ge då akt, noga akt

att den himmel dig bjöds ej av vinter förröds

innan sommaren får hälsa ditt ko



Vad jag sjungit i dag

är det ej till behag

men den sången är ljuvlig ändå



Djupt till hjärtat den går

och sitt blödande sår kan dig trycka

men svalkar också



Vill du höra dess ljud

och dess varnande bud

lär dig älska, försaka mer, älska likväl



Och ge akt, noga akt

att de orden du hört ej din ömhet förstört

men den gud har väckt upp i din själ