Frälsare Svart

En mulen natt han vandrade

till regnets porlande brus

på väg från jämmer och sorg

till lyckan i Gud faders hus



Med fingrar i kors bakom ryggen

till själen berusad av mjöd

han givit sitt ord om frihet

han svurit på bibeln sin död



En utsänd han var med godhet i blick

Ett helgon från himlen den blå

"Ack de som krypen i myllan förgås,

Men jag ska giva dom frälsning ändå"



Med livet han gav till den onde

som dukat ett bord för hans syn

och mättad blev kroppen och själen

av gåvor från folket i byn



En välbärgad fader de stackarna fick

i det land där solen ej når

Ett vakande öga från himlen den blå

Den Gud älskar- lyckan han får