För Evigt Farväl

Hel · Det som varit är [2003]

Jag har gått som i ett mörker har sökt ditt andetag

Är bedövad i mitt inre lånar timmar varje dag

Känner giftet som gör verkan det brinner som en eld

Men jag andas bara tomhet inför smärtan är jag ställd



Ser blodet i mig svartnar mina ögon söker svar

Mina tankar är som nålar det här är allt vad jag har kvar

Och jag som lovade hela världen mina dikter mina brev

Mitt inre skriker hjälplöst rena själen ut och lev



Jag brinner jag drunknar

Så ensam i mörkret som ett slukande hav

En tomhet så hjälplös

Så ensam mot en väntade grav



Jag ser genom dimman ser blodet på min arm

Hör demoner i mitt inre dess viskning gör mig varm

Som lockar mig mot döden men jag reser mig ändå

Jag hatar hela världen som levande får gå



Jag brinner jag drunknar

Så ensam i mörkret mot ett slukande hav

En tomhet så hjälplös

Så ensam mot en väntade grav



Brinner längtar tårar fyll min själ

Det svartnar mitt inre för evigt farväl

Tomhet värm mig mot ett slukande hav



Jag har gått som i ett mörker har sökt ditt andetag

Är bedövad i mitt inre lånar timmar varje dag

Känner giftet som gör verkan det brinner som en eld

Men jag andas bara tomhet inför smärtan är jag ställd



Jag brinner jag drunknar

Så ensam i mörkret mot ett slukande hav

En tomhet så hjälplös

Så ensam mot en väntade grav



Brinner längtar tårar fyll min själ

Det svartnar mitt inre för evigt farväl

Tomhet värm mig mot ett slukande hav