Sjukhus

Dom tog mig till en plats där inget växte

Till en plats där bara skuggorna i dammet hade tid

Dom tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus

Där alla dörrar var sÃ¥ tunga att dom inte krävde lÃ¥s



Dom ledde mig förbi rader av stärkta sängar

Där våra steg ska eka länge efter att vi alla gått ur tiden

Dom skriker ditt namn just när regnet träffar fönstren

Och en ond vind skakar träden, tamburin shakers av döda löv



Och dom tog mig till en smutsig strand

Där vÃ¥lnader av surfare som drunknat samlade PET-flaskor för pant

På en grusväg mellan fält där ondskans blommor tilläts växa

Och förvandla evig skog till skvallerpress



Och dom pekar mot en fond, giftgula moln

Oranga lampor, tysta silos, jetplans ångspår, bengrå torn

Dom viskar i mitt öra

"Ser du framtiden, ser du hur inget växer, inget lever men ingen dör?"



När man äntligen kan se alla mekanismerna där bakom

Så blir man aldrig rädd mer

När man äntligen kan se alla kejsare står nakna

Så vänder allt igen

Allt vänder om igen



Jag vaknar i en sal, på ett skuggigt sjukhus står en kvinna

vid min säng som blekt sina tänder en grad för hÃ¥rt

Hon smeker min kind varligt med en hand konstgjord som dockors

Rynkfri, ringlös, mÃ¥lad, tung och febervarm



Och vi lurar ditt porslin, små ilskna utslag är en släng av

allergi främst mot min samtid och min tro

Jag skriver ditt namn tveksamt på ett vykort, liksom testar

Vem du var, det har jag glömt för längesen



När man äntligen kan se vem som drar i alla trådar

Så blir man aldrig rädd mer

När man äntligen kan se alla kejsare stå nakna

Så vänder allt igen

Allt vänder om igen



Jag går ensam in i ljuset



Jag går ensam in i ljuset

Jag går ensam in i ljuset

Jag går ensam in i ljuset