Labyrinten

Eko, eko, är det enda jag hör

Ödslig tystnad, bara vindarnas kör

Jag vandrar i en enslig skog

Bland träd och buskar och snår

Jag undrar om jag någonsin

Kommer hitta en väg härifrån?



Iakttagen, men ingen syns till

Kuslig stämning, som ett ödets sigill

Kan inte minnas vad som hänt

Och hur jag hamnade här

Jag märker plötsligt krÃ¥korna

Som pÃ¥ avstÃ¥nd följer min färd



Dimman tätnar, jag ser ingenting

Allting andas av liv och av död

SÃ¥ förvirrad jag vacklar omkring

En skrämmande labyrint - men skön



Trött och matt och jag känner mig svag

Måste vila och tänka ett tag

Jag ser ett gammalt slitet hus

Som nötts av stormar och regn

DÃ¥ vänder plötsligt krÃ¥korna

Och jag står här helt ensam igen



Dimman tätnar, jag ser ingenting

Allting andas av liv och av död

SÃ¥ förvirrad jag vacklar omkring

En skrämmande labyrint - men skön



Dimman tätnar, jag ser knappt någonting

SÃ¥ förvirrad jag vacklar omkring

Hasar bortåt mot huset jag sett

StÃ¥r vid dörren och känner mig rädd



Dörren öppnas och jag kliver in

Kalla kårar - ingen syns till....eller...



Eko, eko, det enda jag hör

Ödslig tystnad, bara rÃ¥ttor som stör

Jag vandrar i ett ensligt hus

Det går inte att vända om

Och undrar om jag någonsin

Kommer hitta en väg härifrån