Vägskälet

Jag står på bron mellan hopp och förtvivlan

Och jag vet att jag borde välja väg

Många nätter av tårar och tankar

Långa dagar när allt känts fel



Det är så lätt att stanna i

Det trygga och det vanda

Man lever intensivt vid ravinens brant



Det fanns en tid då vi alltid var måna

Om att vårda och hålla om varann

Vart tog längtan och spänningen vägen?

Alla värmande ord som efterhand försvann



Jag står på bron mellan hopp och förtvivlan

Även grälen har blivit på rutin

Och jag tror att du känner som jag men

Ändå säger vi ingenting



Det är så lätt att stanna i

Det trygga och det vanda

Man lever intensivt vid ravinens brant



Två frusna själar som inte tycks tina

För vi rör nästan aldrig vid varann

Vart tog längtan och spänningen vägen

Alla värmande ord som efterhand försvann