Dit Vinden Bär

Raubtier · Från Norrland Till Helvetets Port [2012]

Sådant är livet som nomad

Varje kväll en helt ny stad

Varje ansikte är nytt

Vilda nätter sätter spår

Tunga timmar, dagar går

och till sist har åren flytt



Och när ångesten och tvivlet kommer till mig

Ekar ditt sorgsna farväl



Hur än vägen verkar kort

tycks du vara ljusår bort

Jag är tvingad dit vinden bär

Dit vinden bär



Var gång som vi två skiljs åt

vill jag be om ditt förlåt

för de vägval som jag tog

av de ärr som jag har fått

på de vägar som jag gått

kunde hälften varit nog



Men du vänter liksom skymningen på natten

och din längtan känns i mig



Hur än vägen verkar kort

tycks du vara ljusår bort

Jag är tvingad dit vinden bär

Är jag villsen på vår jord

ser jag polstjärnan i nord

liksom du är den mig kär

Vart än vinden bär



Och när ångesten och tvivlet kommer till mig

Ekar ditt sorgsna farväl



Hur än vägen verkar kort

tycks du vara ljusår bort

Jag är tvingad dit vinden bär

Är jag villsen på vår jord

ser jag polstjärnan i nord

liksom du är den mig kär

Vart än vinden bär