Ballad Om Vintern

Jag minns allt som vackert och färggrant

Jag minns hur vi brukade le

Men löven föll ner, elementen slogs på

Himlen blev färglös, oföränderligt grå



Jag har aldrig haft någon kul vinter

Sen jag var tolv, tretton år

Men man kan ju förstå, hur det blir så

När vår himmel är färglös, oföränderligt grå



Visst finns det stunder som skiner

Ibland kan det kännas okej

Men det blir i bästa fall, som på super8band

Där himlen är färglös, oföränderligt grå



Oföränderligt grå