M

Du faller handlöst framför mig

på din väg mot okända land

Och när din sjukdom tagit dig

ska jag ge någon gata ditt namn



Tar fram vår kamera

Tar ännu en bild

Där du bara ler och ligger still



Det verkar så enkelt vännen

Ändå är det så obegripligt svårt

Ja, det verkar så enkelt vännen

Men ingenting i denna världen var

väl nÃ¥gonsin lätt att förstÃ¥



Jag tog en roll när du blev sjuk

En roll som krävde hårdare hud

Min kraftreserv den tar snart slut

Som min tro på en ingripande gud



I ditt stora hjärta börjar slagen bli smÃ¥

Och du rör min kind sÃ¥ jag förstÃ¥r

att det bara är timmar tills du går



Lalalalalala...



Fem steg bakåt, två steg fram

På lite håll liknar det dans

Och i drömmen hÃ¥ller du i min hand



Det verkar så enkelt vännen

Ändå är det så obegripligt svårt

I en värld byggd av män för männen

Där ingenting har något värde

Utom minnet av allt som var vårt