Ann-Katrin, Farväl!

Jag minns: Din mun mot min

När vi älskade kom ett UFO till vårt fönster

Ständigt i långa ärmar, så dolde du din skam

Efter någon vecka kröp väl sanningen fram

Och sen, första gången att det var som en lavin

Minns du hur det kändes, Ann-Katrin?

Ann-Katrin, farväl!

Farväl, Ann-Katrin!

Ann-Katrin, farväl!

Farväl, Ann-Katrin!



Vår tid är slut, och denna kväll den sista

Du hade inget val. Så du valde detta trista

Och min själ fick svarta slöjor och din själ fick vassa kanter

När vi åter träffades blev det vissa varianter

Paranoia, visst, amfetamin!

Sen sågs vi aldrig mera, Ann-Katrin!

Ann-Katrin. farväl!

Farväl, Ann-Katrin!

Ann-Katrin, farväl!

Farväl, Ann-Katrin!