Ballad Om Ett Munspel

När jag var liten fick jag ett munspel av far

På inrådan av farfar som musikalisk var

Ge grabben ett munspel så spelar vi duett

Sa farfar som spelte på escornet



När farfar satt i källaren å blåste sig blå

Blev farmor förtvivlad å faster också

En dag när faster träffat en riktigt stilig man

Kom han å träffa farfar men blev blek å försvann



Vi övade i källaren min farfar å jag

Då gjorde jag en visa som verkligen var bra

Den hade fyra toner å lät underbar

Jag tror att de var ungefär så här den var.....



Vi tutade å blåste med känsla å med darr

Så duvorna på taket fick öronkatarr

Men farfar bara öste på

Han spelte som i trans

Å duvorna bosatte sig någon annan stans



När farfar blev för gammal då avled han till sist

Då tystnade musiken å allt blev trist

Men ännu när jag tänker på förfulliga dar

Då blåser jag i anden om en liten fanfar