Till En Gammal Knarkare

Troligt är att du:

En äldre blekfet kock

Ger dig ut i vimlet

Klistrande dagens matsedel å storstadens murar



Och det skulle framstå klart

Att gårdagens meny är helt oförändrad

Kanylen sitter säkert förankrad i rockuppslaget

Apan klänger på axeln

Svetten pärlar kallt

Vad fick du syn på nu? Polisbil?!

Åja, evighet, ditt namn är Paranoia



Här är en öppen yta

Det är sängarnas torg

Så glid iväg, min vän, ropandes:

"Kommer ni nu då I bängar?!"



Kvällen faller sakta

Dags att tända upp

Göra en lösning

Rörande runt

Kristallen den fina i glaset



Sprutan är en raket!

Du är en lerig åker

Allting fastnar där

Ingenting dyker upp ur intet

Liknar en stridsgas



Du kommer att höra röster

Väggarna rör sig mot dig

Telefonen är trasig

Du går ut

Kanske träden ger lindring och svalka?



Möjligt är att du:

En fattig, blekfet kock

Stannar upp i vimlet, skrikandes:

"Hej! Är inte det den rätta lösningen?!"