Efter Regnet

Staffan Hellstrand · Regn [1993]

Ängeln föll ner frÃ¥n berget en natt

Hon var så yr och så varm

Hon hade guldgula kläder och ett

skimrande skratt

Hon la sin hand på min arm

Vi såg oss ett hus väster om stan,

precis där solen går ner

Det var flyende dagar men vi var bara

barn

Och vad vi än gjorde längtade vi efter mer



Veckor och år var en viskande sång

och solen blev så märkvärdigt blek

Och om daggen glittrade på morgonen

någon gång

sÃ¥ gick ängeln alltid ut för att be

Det var kalla nätter och ändlösa gräl

med hatet som är kärlekens svans

Och en dag sa ängeln, adjö och farväl

med barnen pÃ¥ armen försvann hon

någonstans



Och då, efter regnet

så kommer det ett annat regn

Men sen, efter det regnet

så går vi ut igen

du & jag



Vi kommer och går som vinter och vår

och det är alltid hon eller jag

Vi lever på stormen coh fryser på dagen

och på natten är vi borta ett tag

Men en dag stÃ¥r ängeln pÃ¥ tröskeln och ler

och allting blir så bländande helt

Vi möttes i stan pÃ¥ ett lysande torg

och gick därifrån mot seger och sorg



Och då, efter regnet...