Doktor Hjälplös

Björn Afzelius · För Kung Och Fosterland [1976]

För dom som tappar taget i livets karusell

och som får sno för att få trygghet, är lösningen en cell

Och lider man av cellskräck är pliten go och snäll

Ja, han har klara instruktioner, han har utbildning i vård

Så han kan dom rätta greppen när tvångströjan ska på

Och är man ändå inte tacksam finns det sprutor man kan få



Ja, Doktor Hjälplös är feg

Så han läker ett symptom, för själva sjukdomen

Den vill han inte bota



Och dom som slängs ur skolorna till en framtid utan jobb

För att maskinerna tar över så att tempot kan dras opp

För att det lönar sej för herrarna på samhällsstegens topp

Ja, dom får fly från tristessen, med thinnerrus och braj

Och driva runt på gatorna tills snuten gör en raid

Och hugger dom på sex timmar för att snuten själv är skraj



Ja, Doktor Hjälplös är feg

Så han läker ett symptom, för själva sjukdomen

Den vill han inte bota



Och i förorternas tysta köld där betongen gör en stum

Och där dörrkedjorna vittnar om vår ensamhet

Ja, där står dom gårdar som ännu finns kvar till tjänst med vita rum

Belamrade med juke-boxar och flipperspel



Men fast lagboken blir större i takt med vår misär

Är den som alltid själva måttet på vår rättvisa

Ja, den är lika jävla rättvis nu som i Paris för längesen

Där alla fängslades som bodde under broarna



Men om man tror att infektioner kan botas med bandage

Är man lika dum som strutsen när skräcken griper tag;

För med huvet under sanden är man oskyddad där bak



Ja, Doktor Hjälplös är feg

Så han läker ett symptom, för själva sjukdomen

Den vill han inte bota