Tid Att Leva, Dags Att Dö

Jag vandrar längs stenarna på kyrkogården

Jag sneglar och läser och räknar ut åren

Dom flesta blev gamla, så vitt jag kan se

Men där finns också andra jag själv överlevt



Hur var deras drömmar, hur blev deras öden?

Hur såg dom på livet, hur såg dom på döden?

Hur många blev falska med vilje och vett?

Och hur många gick under för det som var rätt?



Tid att leva, dags att dö

Dags att så sitt eget frö

Tiden läker inga sår

Gärningen skall alltid bestå



Man säjer att kärleken rår över livet

Och att mänskan är kärleken tar man för givet

Men, vännen, jag frågar dej ändå ikväll:

Är det möjligt att älska nån mer än sej själv?



Tid att leva, dags att dö

Dags att så sitt eget frö

Tiden läker inga sår

Gärningen skall alltid bestå