25 (Tjugofem)

jag såg dig i vimlet på NK igår

du var finare än någonsin

du var där med din killes familj, du var höggravid

jag stod blixt stilla intill en pelare

innan jag gav mig av

men jag hann höra din röst och den krossade mig totalt



jag gick ut för att se solen

för att ta en promenad

jag ville se om solen var kvar

jag ville se om solen fanns kvar



har man alltid en fot utanför

slår man alltid ett ögonkast

mot nödutgången, då kommer man ingenvart



tjugofem, jag står i mitt pojkrum igen

hör mamma från nedervåningen

"var är du? jag har serverat efterrätten"

sen åker jag in till stan igen

till musiken och måsarna

kanske finns det någon där bortom påsarna, någon för mig

det kanske finns någon under broarna, någon för mig



det kanske finns någon under broarna, någon för mig