Ballad På En Soptipp

Här sitter jag på en soptipp och skådar mig dystert kring

Bland trasor och tombuteljer och många andra ting

Det trillar en tår på kinden, jag fylls av melankoli

För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli

För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli



Medborgare, ur spår är tiden, det hävdar jag bestämt

Törhända ni jagar standard? Ja, jäklar vilket skämt!

Den varan är såsom såpa som man häftigt försöker ta

För var dag blir den bättre, men den blir aldrig bra

För var dag blir den bättre, men den blir aldrig bra



Bakterier och baciller lär finnas i varje vrå

Medborgare, du kan ej se dem men de finns där ändå

Den ena ger dig astma, den andra kolera

Har du den kanske du blir bättre, men du blir aldrig bra

Har du den kanske du blir bättre, men du blir aldrig bra



Det finns ju så många varor, som människan inte tål

Herr Karlsson är svag för kvinnor, herr Andersson för alkohol

Var och en får vad han behöver, detta kallas demokrati

För var dag blir den bättre, men bra lär den aldrig bli

För var dag blir den bättre, men bra lär den aldrig bli



Jag är inte rädd för pesten, den har jag fått sprutor mot

Men radioaktiv klåda av radioaktiv sot

Är värre än tusen dödar i hetaste Sahara

Ifrån den blir du aldrig bättre och aldrig nånsin bra

Ifrån den blir du aldrig bättre och aldrig nånsin bra



Ack, goda råd är dyra och dyra är säkra don

Förslagsvis ett pansrat soltak som kostar en halv miljon

Men vart skall då de ta vägen som inga miljoner ha?

De som aldrig lär få det bättre och knappast lär få det bra?

De som aldrig lär få det bättre och knappast lär få det bra?



Jag skådar blott falska varor varthän jag ikring mig ser

Och jag kan inte släppa tanken att allting är upp och ner

Och var är det stora dundret, som en gång skall dra förbi?

Innan dess kanske det blir bättre, men bra lär det aldrig bli

Innan dess kanske det blir bättre, men bra lär det aldrig bli