Kokosnöt
Povel Ramel · Other Songs - Povel Ramel
Alla sätt jag prövat har vart fel.
Med min lilla yxa högg jag tills jag blev stel,
Bordet fick hack, parkett golvet sprack men nöten den är hel.
Far jag kan inte få upp min kokosnöt,
Nej inte med ens hammare och spik.
Vare vägg nu har små märken här och var,
Det är bara kokosnöten som är sig lik.
Ja det är bara kokosnöten som är sig liiiik!
Allt det andra verkar mera kalabalik.
Säg mig minns du flygeln far?
Glöm bort den är du rar.
för det är bara kokosnöten som är sig lik där hemma!
Far jag kan inte få upp min kokosnöt,
Fast jag försökt att krossa'n mot en dörr.
Ty hur jag nu dängde så måste jag ha dängt fel.
För dörren gick upp och mamma kom in men nöten den är hel!
Far jag kan inte få upp min kokonöt,
Ne trotts att jag gav min mor en ny mimik.
När du henne ser så tror jag att du ler för det är bara kokosnöten som är sig lik.
Ja det är bara kokosnöten som är sig liiiik!
Allt det andra verkar illa gjord mossaiik.
Mammas nos blev grann,
Och hakarna försvann.
Det är bara kokosnöten som är sig lik där hemma.
Far jag kan inte få upp min kokosnöt,
Nej inte ens med nitroglycerin.
Ty när jag hade laddat mycket omsorgsfullt och väl,
Bortåt jag sprang och sen sa det pang.
Men nöten den är hel.
Far jag kan inte få upp min kokonöt,
För jag behärskar ej nån sprängteknik.
Vårt lilla hus om du ser?
Se det står där inte mer.
Det är bara kokosnöten som är sig lik!
Ja det är bara kokosnöten som är sig liiiik!
Allt det andra verkar mera pyromanik, så att säga.
Brandkårns jobb blir lätt, den enklaste dom sett.
För det är bara kokosnöten som är sig lik så lik så lik så lik!
För det är bara kokosnöten som är sig liiiik!
Kokosnöt
Povel Ramel's 'Kokosnöt' stands as a quintessential example of his unique blend of traditional Swedish folk melodies and theatrical storytelling. Recorded during the mid-20th century, the track exemplifies the style that defined his career, characterized by a distinct vocal delivery and a repertoire deeply rooted in rural life and humor. As a key figure in Swedish popular music, Ramel often collaborated with composers like Ingmar Bergman, creating works that bridged the gap between high art and folk tradition. This recording captures the essence of his ability to transform simple folk tunes into memorable theatrical pieces, cementing his legacy in the Swedish music catalog. The song remains a testament to the enduring appeal of his specific genre, which continues to be celebrated for its authenticity and narrative depth.