Koppången
Helen Sjöholm · Visor [2002]
nu när marken färgats vit
Från den trygga, gamla kyrkan
klingar sången ända hit
Jag har stannat vid vägen
för att vila mig ett tag
Och blev fångad i det gränsland
som förenar natt och dag
Och ett sken ifrån ljusen
bakom fönstrets välvda ram
Har förenat de själar
som finns med oss här i tiden
Och jag vet att de som har lämnat oss
har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor
så länge vi är här
Och där bland gnistrande stjärnor
som förbleknar en och en
Kommer livet väldigt nära
som en skymt av sanningen
Vi är fångar i tiden
som ett avtryck av en hand
På ett frostigt, gammalt fönster
som fått nåd av tidens tand
En sekund är jag evig
och sen vet jag inget mer
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan
Jag är här och mitt på en frusen väg
finns det värme ändå
Fastän snön börjar falla
och himmelen blir grå
Och ett sken ifrån ljusen
bakom fönstrets välvda ram
Har förenat de själar
som finns med oss här i tiden
Och jag vet att de som har lämnat oss
har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor
så länge vi är här
Koppången
Helen Sjöholm's "Koppången" stands as a poignant song in her 2002 album "Visor," a collection of traditional Swedish folk songs reimagined with contemporary sensitivity. The track exemplifies her ability to blend authentic folk melodies with a modern vocal approach, creating a sound that honors the genre's roots while appealing to a broader audience. Released alongside other classics like "Kvinnan För Dig" on her later Billy Joel tribute album, "Koppången" showcases her mastery of the voice and her commitment to preserving cultural heritage through music. Her work in this era reflects a deep respect for the material, transforming ancient lyrics into emotionally resonant recordings that continue to define her discography.