Vad Är Det Som Bekymrar Sara Wehn

vad är det som bekymrar Sara Wehn

var våren inte blek och varm och lika ny som förr

var viljan inte hög och hård som sten

har nån sett vart hon tar vägen

när mörkret rullar in

vart hon skyndar under gatlyktornas sken



hon kryssar över torget

men sen tar spåren slut

vad gör hon där när timman är så sen



var inte natten vacker

ljummen, tyst och still

var inte livet rättvist

räckte tiden inte till



vad är det som bekymrar Sara Wehn

nu avgår sista tåget från en mörk och tom perrong

varför kan hon inte säga vad hon vill

luften är så tung inatt

och gräset vått och svalt

som andetag av vit Koonunga Hill



fråga var hon varit

och vem hon vart och sett

ifall hon korsar torget en gång till



var jag inte ärlig

fanns det mer att ge

vad är det som hon gömmer

varför får jag inte se



vad är det som bekymrar Sara Wehn

hon skyndar ut ur porten med en ostörd hemlighet

jag lämnar inte vakan tills jag vet,

vad är det som bekymrar Sara Wehn