Raggarna
Magnus Uggla · Klassiska Mästerverk [2002]
I en skär glittrande jenk av -53,
satt åtta man och skrek,
med en flaska i var hand.
- Att tjena kisen får vi följa med,
ta ett järn, ha det ball,
visa er något som ni inte kan se.
Vi rullar, ge järnet, vräk på radion.
- Okej.
Jag sa vi rullar, ge järnet, vräk på radion,
vi rullar, ge järnet, vräk på radion,
vi rullar.
Vilken kåk, vilket bråk, vilket störtskönt raggaråk,
vilken kåk, vilket bråk, vilket sjuhelvetets raggaråk.
15 bilar i karavan,
stack ut för att göra stan,
grabbar kolla fjollan vi tar han för fan.
Vi stack ut på Djurgården för snuten kom,
men vi ger den djävla fjollan annan gång,
tyst det är, Bill Haley, what a song.
Vi rullar, ge järnet, vräk på radion.
- Okej.
Jag sa vi rullar, ge järnet, vräk på radion,
vi rullar, ge järnet, vräk på radion,
vi rullar.
Vilken kåk, vilket bråk, vilket störtskönt raggaråk,
vilken kåk, vilket bråk, vilket störtskönt raggaråk.
Vilken kåk, vilket bråk, vilket störtskönt raggaråk,
vilken kåk, vilket bråk, vilket sjuhelvetets raggaråk.
satt åtta man och skrek,
med en flaska i var hand.
- Att tjena kisen får vi följa med,
ta ett järn, ha det ball,
visa er något som ni inte kan se.
Vi rullar, ge järnet, vräk på radion.
- Okej.
Jag sa vi rullar, ge järnet, vräk på radion,
vi rullar, ge järnet, vräk på radion,
vi rullar.
Vilken kåk, vilket bråk, vilket störtskönt raggaråk,
vilken kåk, vilket bråk, vilket sjuhelvetets raggaråk.
15 bilar i karavan,
stack ut för att göra stan,
grabbar kolla fjollan vi tar han för fan.
Vi stack ut på Djurgården för snuten kom,
men vi ger den djävla fjollan annan gång,
tyst det är, Bill Haley, what a song.
Vi rullar, ge järnet, vräk på radion.
- Okej.
Jag sa vi rullar, ge järnet, vräk på radion,
vi rullar, ge järnet, vräk på radion,
vi rullar.
Vilken kåk, vilket bråk, vilket störtskönt raggaråk,
vilken kåk, vilket bråk, vilket störtskönt raggaråk.
Vilken kåk, vilket bråk, vilket störtskönt raggaråk,
vilken kåk, vilket bråk, vilket sjuhelvetets raggaråk.
Raggarna
Magnus Uggla's "Raggarna" stands as a defining track from his 2002 album *Klassiska Mästerverk*, showcasing his mastery of the Swedish folk-pop genre. The song blends traditional raggamuffin rhythms with polished production, characteristic of Uggla's work during the early 2000s. As a central piece on this compilation of his greatest hits, the recording highlights his ability to craft melodic hooks that resonate within the Swedish music landscape. The track exemplifies the era's approach to folk-pop, where authentic instrumentation meets accessible songwriting, cementing Uggla's reputation as a key figure in modern Swedish music.