Florentijn I Byn
Cornelis Vreeswijk · Tio Vackra Visor och Personliga Person [1968]
bor i den långa skog.
-Nattvind väcker mig nog.
Månen är mjuk och kall.
Solen var varm och hård.
Natt är i närmsta gård.
Ungmön var i ett stall.
Hård var gårdagens sol!
-Men darr i den ungmöns kjol.
Min hand på ungmöns knän-
Månen är mjuk och len.
Från ögonfransarna föll
tårar som smakade salt.
Håll mig! Och Florentijn, höll.
Florentijn - ge mig allt!
Solen gick upp i öst.
Salt svett på hennes bröst
-Kärlek har gjort mig sjuk!
Månen är kall och sjuk.
Florentijn är mitt namn.
Mitt liv är mörkan natt,
svart hårsvall - månvit famn.
Ögonvit - tysta skratt.
Flicka - din barm lös vitt.
Viskar ditt skinn mot mitt?
Än är det inte dag.
Florentijn - gör mig svag!
Flicka min flöjt är blind.
Flicka var inte rädd.
Det är en vänlig vind som
fört den till din bädd.
Jag sover mest var dag.
-Dricker av nattens vin.
-Vakna min Florentijn!
Jag blåser flöjtoklek.
Väckte dig och du skrek.
Mandel smakar din gom.
Plötsligt blir himlen tom -
Dagg faller i din famn.
Florentijn är mitt namn.
Florentijn I Byn
Cornelis Vreeswijk's "Florentijn I Byn" stands as a testament to his unique ability to blend folk traditions with social commentary. Recorded for the 1968 album Tio Vackra Visor och Personliga Person, the track exemplifies the Swedish singer-songwriter's distinct voice within the Scandinavian folk canon. Vreeswijk was renowned for adapting American folk and blues influences into a Swedish context, often focusing on working-class narratives and historical figures. This particular recording captures his characteristic storytelling style, weaving together melody and narrative to create a resonant musical portrait. As part of a prolific discography that includes later works like Getinghonung, the song remains a significant song in his body of work, showcasing his enduring impact on Swedish music and his skill in crafting songs that resonate with listeners across generations.